Jag har länge misstänkt att grekerna, eller romarna, eller vilka fan det nu var som kom på det här med månader och dagar, har räknat fel. Dom kan ha räknat fel på en timme eller så. Och långsamt har hela vintern förskjutits. Det skulle ju förklara en hel del.
Men istället skyller vi på miljön. Ja varför inte? Det är lättare att förklara än misskalkulering.

Jag sitter här i baddräkt. Ja för vi ska tydligen bada på torsdag, vi i klassen. Jag vill verkligen inte sitta i en tunna varmt vatten med 6 andra kvinnor. Allt dom pratar om är deras dåliga förhållanden, barn, bilar eller pengar. Jag har knappt nåt av det där. Nå, jag har ett förhållande, det är inte tiptop, men jag sitter inte o gnäller över det med dom i min klass.
Ibland blir jag glad att jag inte har det där som dom har. Barn, bil, pengar. Så mycket problem det tydligen är.

När jag fyllde 20 kom det, det obligatoriska samtalsämnet som jag väntat på. Ledet på min pappas sida fyller jämnt. Jag 20, pappa 40, farmor 60, och farmors mamma fyllde 80 för ett tag sen. Vad betyder det då? Jo, var och en har varit 20 år när den fått sitt första barn. Farmor var inte det första för sin mamma, därför fyllde hon inte jämt samtidigt som oss, men hon räknas ändå. Men ack, så bröt jag ju trenden. Vilket jag tyckte var väldigt skönt. Det var inte så att jag kände nån press eller så, men det är så typiskt att jag ska vara utbölingen. Dock skulle jag aldrig kunna ha ett barn just nu. Finns ingen stabilitet i det förhållande jag nu lever i som gör att jag skulle vilja ha det ansvaret delat med han. Att starta företag är en sak, men en levande varelse. Det startar man inte bara så där. Det får nog vänta tio år. Minst.