Jag har haft, alltid, starka åsikter om det mesta. Men jag har valt att hålla tyst, för lugn och ro och allt vad det heter. Well, fuck that. Jag startar blogg efter blogg utan att riktigt våga stå för det jag egentligen vill säga ändå. Well, here it is. Behöver jag påminne er om att det är ett fritt land? Det enda problemet med vissa åsikter är att vissa kan ta åt sig av dessa och känna sig grymt träffade och mja, kanske sårade. Därför är det på egen risk att läsa. Well, here we go.
Jag har spenderat en halv dag med sex and the city och jag är nu inne på de sista avsnitten ever. Det är sorgligt, men jag känner mig otroligt inspirerad ändå. Och det är ju sjukt. Hur fan kan man tro att det är möjligt att, i Sverige, leva så. Visst kan man shoppa och så vidare, om du har ett fett jobb med lika fet lön. Sure, det är inte omöjligt, det är ju inte så att jag köpte salongen för jag trodde att jag skulle hålla mig fattig. Men vi ska vara ärliga mot oss själva, vi kommer nog fylla 35 innan vi kan spendera den lönen på skor utan att behöva bo på gatan. Så det är klart vi måste hålla "ung-och-fräsch" imagen, även efter vi känner oss färdiga och rynk-krämen i högsta hugg. Då blir man istället kallad kärring med ålderskris. Det är förmodligen sant iochförsig. Men jag skulle inte ha något emot att ha den där feta lönen nu. Jobbet har jag redan.
Så, vart jag ville komma var, hur inspirerad jag än blev, så kommer jag aldrig shoppa Prada i new york.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar