När är det okej att knäcka orden som vår de flesta att backa, om de nämns för tidigt?
När skulle du tycka det var okej att säga det, alternativt höra det?
Hur många gånger har du ljugit om det? Och hur många gånger har du menat det?
Själv tror jag att det finns två, kanske tre som jag menat det till. Inga namn givetvis. Dock har jag aldrig sagt det till en förälder eller kompis eller släkting. Jag vet inte varför, men där har jag aldrig kommit så långt till att kunna säga det, ens ljuga om det. Det är någon slags spärr där. Det är som att jag missuppfattat hela grejen och tror bara att man kan säga det till sin pojkvän. Det är ju fel.
Jag kommer ihåg första gången jag sa det, då sa jag det mest för att han sa det. Och för att han var min första pojkvän och man visste inte bättre. Sen är det en annan historia att det senare i förhållandet kom att bli sant. Men just då menade jag inte det.
Andra gången var en komplicerad historia. Min dåvarande kille hade hintat om att han älskade mig i nån månad. Sen stod vi och väntade på bussen och vi skämtade om något och jag fick en infall och kramade honom och sa det. Inte på ett allvarligt, kolla djup i ögonen- sätt. Bara happy liksom. Och när jag sagt det stelnade han till och gömde ansiktet i händerna, och sen kramade han mig igen. Jag fattade ingenting och tänkte väl att det förmodligen var slut nu. Sen viskade han i örat "Jag håller på att svimma, jag älskar dig så". Då kickade det i magen kan jag lova.
Tredje gången kommer jag inte riktigt ihåg faktiskt.
Hur fort kan man älska någon? Kan man älska någon man inte riktigt känner? Är en månad en väldigt kort tid att lära sig älska? Jag ser ungdomar på lunar som skrivit datum då de blev ihop, som visar sig vara ungefär tre veckor tidigare, och så står det under "jag har aldrig älskat någon som jag älskar dig xxx". Då undrar jag hur det är möjligt...
Vad tror du?
tisdag 1 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar